Gasklockornas historia
I oktober 1966 levererades den sista gasen från gasklockorna. Därefter användes området för skrothantering, produktionsutrustningen togs bort och några av byggnaderna revs. Allt föll i glömska. Ända tills Folkteatern återupptäckte området i mitten av 1980-talet. Upprustningen och omvandlingen från traditionell industri till upplevelseindustri började.
Gasverket uppfördes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg som var en av tidens mest framstående arkitekter. De påkostade byggnaderna visade anläggningens betydelse för stadens utveckling.
Gasklockorna – så har Gävleborna alltid kallat området – har blivit en plats för alla och en symbol för hela staden.
Gasverket tillverkade först lysgas till stadens alla gatlyktor och gaslampor. Men på 1910-talet konkurrerade det nya elljuset snabbt ut gasbelysningen inomhus. I stället började man tillverka värmegas – till industrierna och till hemmen. Med gott resultat – gasverket byggdes ut flera gånger. Ända till 1950-talet stod det ofta en gasspis i köket – då kom stadssaneringarna i gång och elspisarna blev vanligare. Efterfrågan på gas minskade.
Arbetet på gasverket var länge smutsigt och tungt. Ända fram till 1920-talet då produktionen moderniserades fick allt göras för hand. Stadens lykttändare som också var anställda av gasverket fick fortsätta sitt arbete manuellt till december 1964 när den sista gaslyktan släcktes för gott.
Vid gastillverkningen uppstod många föroreningar som kunde förädlas och säljas. Koks som bränsle, stenkolstjära till byggen och industrin och ammoniumsulfat som handelsgödsel. Idag är marken sanerad och området har bytt karaktär. Gasklockorna skapar plats för kulturmöten, upplevelser och evenemang. Hela industri- och varvsområdet intill havet utvecklas som tillgång för Gävlebor och gäster.
Vi skyltar Gävles historia!
Tillsammans med Länsmuseet Gävleborg har Gävle kommun sedan 2009 arbetat med att skylta upp Gävles bebyggelse- och kulturhistoria. Här hittar du texterna precis som de är skrivna på skyltarna runt om i Gävle.